Varje gång jag kollar på bilder från Bryssel får jag världens Bryssel-abstinens. Jag vill tillbaka så jävla bad att jag knappt själv fattar det. (Ni kanske tycker jag tjatar om detta väldigt mycket men det får ni ta, ni är mina vänner after all) Jag trodde aldrig jag skulle känna såhär, jag menar jag planerade att ligga på min säng hela lovet och gråta av lättnad för att vara hemma och allt jag vill nu är att ta första bästa plan tillbaka. WIERD!

Det är en sån konstig känsla som jag aldrig kunnat föreställa mig innan. Jag saknar att vakna på morgonen och sen gå den underbara vägen till Grand Place. Jag saknar att först gå ner för alla backar och sen gå upp för dem. Jag saknar att sitta på en bänk i solen och ta det lugnt, jag saknar att gå ut på kvällarna för att ta en rund inom donkan. Jag saknar att fundera på vad fan jag ska äta till middag och bli arg på mamma över skype för att uppkopplingen är sämst. Jag saknar att kämpa i 24 timmar med att ladda upp en video på youtube. Jag saknar att bo med de andra och jag saknar att skratta så mycket att jag inte kan andas längre aka när Elin klantar sig och har så FEL man kan ha!