Ni bad om uppdatering - vi lyder.

Vi gör egentligen inte så mycket här utan vi går mest omkring och typ kollar i affärer och så (rean är FET och BRA). Igår va jag och Zandra dock på upptäcksfärd i de lite mindre bra kvarteren och det va en upplevelse. Krigsområden blandat med BO01 och så hanmade vi på en ÄCKLIG marknad.

Idag har vi också gått omkring fast idag hanmade vi på parlamentet och vi fick lov att komma in och lyssna på nån guidad visning med ipods. Här ser inte ut som jag trott men det är okej ändå, dagarna går rätt så fort och snart kommer mams och paps :) Jag slänger in lite bilder till er och sen ska jag försöka filma lägenheten so stay tuned!

Nu har vi anlänt och ja, det är väl okej men stämningen är sådär just nu. Jag och Zazza sitter vid våra datorer medan de andra planerar resa till Amsterdam...

Här är i alla fall lite bilder på resan och vår lägenhet som faktiskt är lite mysig :)

Jag mår lite illa av tanken på att jag snart måste lämna detta hus och människorna i det. Jag vill inte längre. Eller jag vill men jag vill inte i TRE veckor!!! FUCK :ö Jag vet att jag kommer klara av det men de blir jobbit ibland me thinks. 21 dagar är lång tid ;(

Nu ska jag njuta av mitt hem och springa in till mina älskade små päron konstant innan det är dags att sova. Hejdå Sverige, hejdå Anna och Malin, hejdå min fiiiina data, hejdå mitt rum, hejdå min underbara säng, hejdå mamma och pappa, hejdå Johan (han köpte karameller på Harrods till mig, hur snällt?!), hejdå alla mina possessions, hejdå till allt - I'll miss yooouuuu :(

D dagen kommer närmare och närmare och igår såg jag fram emot det och idag får det gära ta sin tid innan det blir den 27:e. Jag har massa kvar att fixa, prover som ska tas, saker som ska hämtas, skola det ska gås till, packning som ska i väskor, tid med familjen och allt annat. USCH :'(

Ni kanske undrar vad man som diabetiker ska tänka på när man packar. Jo, att man ska ha med sig ALLT och gärna tre dubbelt. Allt ska ligga i handbagage och helst uppdelat på två handbagage ifall ett skulle komma bort. Man ska ha med sig intyg så de inte tror att man är störd som kommer med sprutor och en apparat fastsatt i magen.

När man kommer till flygplasten är det dags att börja svetta av nervositet. Kommer de plocka mig för att jag har en maskin med vätska i? Kommer de säga att nej, ditt intyg gäller inte eller att de kommer säga att nej, detta är inte insulin utan det är heroin eller nått. Sen när man är igenom kontrollerna är det som stenar bara lyfts från axlarna!

Min diabetes och andra sjukdomar packlista:

·         Blodsockermätare x 2

·         Slangar x 2 paket

·         Reservoir x 1 paket

·         Stickor x 4 paket

·         Tegaderm

·         Engångssprutor

·         ”nödväskan”

·         Pennor x 2

·         Insulin x 3 sorter

·         Ketonmätare + stickor x 3 paket

·         Lansetter

·         spritsuddar

·         Viktiga papper och intyg

·         Diabetes boken

·         Pump boken

·         Värktabletter

·         Termometer

·         Järntabletter

·         Kaliumtabletter

·         Levaxin

+ batteri

Jag har nästan helt tappat intresset vad gäller westlife.

Känns lite trist ändå för jag har lärt mig så mycket pga av dem, inte om dem då utan om allt som rör musik industrin och hur saker och ting funkar. De fick mig till att älska England och Irland ännu mer och de fick upp mina ögon för x factor och en massa andra program. De gjorde så att jag upptäckte en hel drös med artister jag aldrig annars hade gjort.

Jag tycker fortfarande att deras musik är bra men just nu händer det ingenting alls och då har jag inget att sysselsätta mig med så jag hittar annat HEHEHE. Usch detta känns hemskt egentligen för jag vill tycka om dem och jag hoppas att intresset kommer tillbaka igen men just nu går det på sparlåga.

Va hos läkaren innan idag för att fixa ett intyg på att jag får resa och då passade jag på att prata med dem om allt som oroar mig med resan och det va så skönt!! Känns som en massa stenar lyfts från mina axlar. Jag kommer verkligen verkligen sakna barnavdelningen asså, så snälla de är! Jag hade inte ens någon tid och akut tiden de har på torsdagar är i en halvtimme och de satt med mig i över en timme så det kändes jättebra.

Sen nu har jag en MASSA som måste göras innan torsdag :(

Tänkte börja idag med att skriva en lista på allt jag måste ha och vad som måste köpas osv. Sen måste jag klämma in ännu en tripp till apoteket, min tredje gång denna veckan HEHEHE

Let's convince ourselves, it's all under control

'Cause we might miss the hate

Detta blir kanske ett långt inlägg men jag vill kunna titta tillbaka på detta en dag när jag kan ta det med ro och inte typ chockeras över vad det va som hände.

Iallafall, i torsdags när vi skulle äta middag tog jag prov och såg att jag låg på 22 (jag har inte varit såhär hög sen jag fick pump). Jag trodde att mätaren ljög och tog två prov till och båda va ungefär samma så det jag gör att att ta extra insulin till maten för att gå ner.

Klockan nio satte jag mig för att kolla på en film och undrade varför i helvete jag var så törstig hela tiden, så jag tog ett nytt prov för att se hur jag låg. Än en gång, 22 så tänkte jag att attans, kanske måste kolla ketoner, mest bara för att lugna ner mig själv så jag ser att det inte är något allvarligt. När den mätaren visade över 3,0 (vilket är SJUKT högt värde) fick jag panik och slängde mätaren på mamma som sen fick panik innan vi rusade iväg till akuten där de misstänkte att jag hade influensa och ingen förgiftning. På vägen dit grät jag som ett barn för tanken av att behöva ligga över skrämde/skrämmer slag på mig.

Efter fyra timmars väntan blev jag isolerad och en läkare kom som ändå misstänkte ketonförgiftning och jag fick ett dropp med typ bara vatten och sen tog de blodgasprov som visade att blodet va surt. Så halv tre fick jag åka till Endokrin och jag är vett skrämd och försöker hålla tårarna inne. Det första jag möter när jag rullas ut ur hissen är ett lik (inte vad jag behövde se). och eftersom det inte fanns någon ledig plats fick jag ligga på ett kontor vilket innebar att mamma kunde stanna hela natten.

De satte ännu mer dropp i mig och under fredagen flyttades jag från det ena kontoret till det andra innan jag fick plats på ett normalt rum och jag som trodde att jag skulle få åka hem då på fredagen eftersom mitt blodsocker va normalt igen blev ju helt hysterisk och ledsen när jag fick reda på att jag va tvungen att stanna en natt. Jag fick också reda på att mitt kaliumvärde va oroväckande lågt och därför fick jag piller för det men att jag absolut skulle kunna åka hem på lördagen.

Jag klarade av fredagen rätt okej, jag grät rätt mycket och jag tycker synd om mamma som satt brevid mig i nästan 24 timmar och stöttade mig. Men sen kommer lördagen och jag sitter och väntar på att läkaren ska komma och skriva ut mig men icke, det kommer en läkare som säger att jag måste stanna till måndag och få dropp för mitt kalium värde eftersom det inte höjts. Då bröt jag samman än en gång och denna gången va inte mamma där så jag ringde hem stortjutandes och ingen kunde säga något som fick mig på bättre humör. De satte kalium dropp som jag hade i tio lååånga timmar. Men sen kom hela familjen och moster och Roland och hälsade på så jag blev på bättre humör.

På söndagen hade jag blivit lovad lite permission om mitt kaliumvärde gått upp men klockan tio kom sköterskan och krossade allt mitt hopp när hon sa att de inte höjts och att de inte visste om de skulle sätta nytt dropp eller prova med tabletter igen. Eftersom hon såg att jag blev så ledsen sa hon att jag kunde ringa mamma och säga att hon skulle komma eftersom jag hade det så svårt där. Sen när jag satt och väntade på mamma sa hon att de på avdelningen beslutat att eftersom jag skulle behandlas med tabletter så skulle jag få komma hem och få sova där. LYCKA!!!

Sen kommer vi till idag. Jag kan säga att jag inte hade så jätte stora förhoppningar i morse men direkt när vi kom dit och jag fick träffa diabetessjuksköteskan så sa hon att jag skulle få åka hem idag vilket den första läkaren också sa. Sen sa den andra läkaren likadant och sen ännu en sköterska så hade jag inte fått åka hem idag hade jag lackat!

Sen när jag ätit lunch och suttit hur länge som helst och väntat på svar från läkaren så kom han och sa att jo jag skulle ju få åka hem men de där kaliumet är lite lågt. MEN jag har tydligen haft lågt kalium värde länge, utan att veta om det!! De hade kollat i min journal och där stod det att jag hade brist. Så detta är ännu en grej på min lista över saker jag saknar. Järnet är tydligen också jättelågt igen och de oroar sig så mycket för det men min farmor hade också lågt blodvärde ofta och likadant min faster så det är ju inget man kan göra något åt utom att äta piller när det sjunker. Hur som helst har jag en jävla massa piller att knapra på den kommande månaden och sen får vi hoppas att allt löser sig.

Detta kanske inte låter så traumatiskt men dessa dagarna har varit ett helvete. Jag har mått dåligt både fysiskt och psykiskt och allt för att det va ett jävla fel på slangen till pumpen! Hade detta varit USA hade jag stämt det jävla företaget. Sen är det läskigt hur fort det går att bli så sjuk när man inte får insulin på bara några timmar. Nä, jag hoppas jag slipper att få fler ketonförgiftningar!

Ojojoj vad jag fått saker gjorda!

Lagade en tand igår vilket gick väldigt fort och var i princip helt smärtfritt (dock, av någon sjuk anledning, så blev jag typ bedövad upp i mitt öga vilket gjorde att jag fick små ryck i det och detta ledde i sin tur till att mina ögon började rinna, något jag inte märkte pga bedövningen men det blev svårt att se och jag såg ut som en panda när jag kom hem pga sminket. Måste sett konstigt ut för de som mötte mig på vägen hem, snuvig va jag också så de trodde väl jag va ledsen HEHEHE) Idag har jag varit och ätit lunch med mamma och då passade vi på att fixa mitt Forex kort som jag ska få i Bryssel. Jag ringde precis till sjukhuset för jag måste ändra min tid men de va ingen som svarade så jag får väl ringa igen då, men idag SKA jag fått tiden ändrad :Y

Sen får jag väl ringa Jörgen och fixa en klipptid -.-

Ni kanske tycker det är skit tråkigt att läsa vad jag svarar på frågor men enligt mig själv är en uppdatering alltid en uppdatering och jag blir glad över att läsa något nytt även om innehållet suger.

1. Musik - alla, eller nästan alla, säger att de inte kan leva utan musik och jag tycker det låter så töntigt så jag säger att jag skulle kunna leva utan musik men livet hade varit jävligt trist.

2. Att skratta - nu menar jag inte de där små skratten utan alla de där gångerna jag börjar garva så mycket att jag knappt får luft igen. Det är en helt underbar känsla!

3. Att läsa - det spelar ingen roll om det är på wikipedia eller i en bok. Jag gillar att leva någon annans liv ett tag och att få fantisera ihop en annan värld med författarens hjälp.

1. Läxor - hatar allt som är besläktat med det ordet. Att ha saker som hänger över mig och som jag vet att jag måste prestera bra på gör mig så pissed. USCH!

2. Att bli besviken - det säger väl allt egentligen? Jag vill inte gärna bygga upp förväntningar för jag HATAR att bli besviken för att jag inte klarat något.

3. När jag inte får göra som jag vill - jag HATAR att inte få lov att göra på mitt sätt eller när någon inte lyssnar på mina synpunkter. Därför gillar jag inte grupparbeten och därför skulle jag aldrig kunna bo med många människor.

(Denna bjuder jag väldigt mycket på) Här har vi ett ordentligt garv som Elin med största sannolikhet förorsakat. Hon är sjuk i huvet men ack så rolig att skratta med!

Så skönt att ha fixat digipass så jag kan kolla saldo och sånt själv! Sen är ett nytt kort påväg också :Q

Har laddat ner alla delar från the commited så nu har jag en och en halv timmes underhållning framför mig, känner på mig att jag inte kommer gå och lägga mig snart tihii.

Nä, om jag skulle sätta på den där videon och sen gå och lägga mig så jag kanske orkar upp imorgon och kan duscha för annars kommer jag va ofräschast i stan :( (inte för att det stoppat mig förr)

Nyår 2010 - så jävla konstigt och härligt!!

Efter detta satte ju festen igång på riktigt HEHEHE